Vart tar tiden vägen?
Nu har begravningen varit, och jag kan säga att det gick relativt bra ändå. Det var väldigt tugnt och ledamt, men jag klarade av den i alla fall, jag klarade av att sitta där och kolla på de fina blommorna som låg brevid kistan och på! Det var så fruktansvärt vacker, och musiken var jättefin. Jobbigt var det att ta farväl, jag smekte kistan och sa SOV GOTT FARFAR! Den hälsningen kommer sitta kvar i mig, jag har sagt farväl av min farfar som jag inte kommer få se mer!
Idag var Hampus och jag vid graven för att tända ett ljus, och kolla på blommorna som låg där, då sa Hampus: Mamma, ligger han under jorden? Eftersom han jorbegravdes är det ju uppbyggt med jord och blommorna låg på.
Ja, det gör han svarade jag, och sen kommer han ju till himmelen! Varpå Hampus sa: Men flyger han dit upp då!
Det kan inte vara lätt att förstå, men jag vill även berätta så han får den riktiga bilden av hur det är!
Usch, livet kan verkligen förändras på så kort stund, det gäller att ta tillvara på det man har, det gör man ju inte alltid, men tanken finns ju alltid!
Nu har våran soffa kommit, vi är så sugna på att hämta den, men vi får tid tidigast lördag, så då ska vi hämta den,jag är fruktansvärt sugen på att hämta den redan i morgon, hehe...
