Vilket underbart liv!
Sitter och tänker på vilket bra och trivsamt liv jag har! Jag får ett leende på läpparna direkt när jag tänker på det.
I år blir jag 24 år, och jag har hunnit med det jag velat, skaffat mig en bra kille, som är omtänksam och mån om mig, vill alltid mitt bästa och vi kompletterar varandra, vi är som handen i handsken :) Vi två har skaffat 2 fina barn tillsammans, för det var någonting jag absolut ville, skaffa barn när jag var ung, precis som Fredrik.
Vi lever ett härligt liv tillsammans med våra små. De åren har gått så otroligt fort så jag kan inte förstå, det var inte längesen jag hade Hampus i min famn, och nu har även Amanda kommit till världen och är över året..
Hampus och Amanda börjar mer och mer likna varandra, och det är så kul att se dom ihop. De leker ganska så bra ihop nu i alla fall, de kan sitta och leka inne på varandras rum och Hampus försöker mer eller mindre prata med Amanda, även fast han inte får såna tydliga svar, hehe.. Nu sover de inne på sina rum, och jag saknar dom. Jag känner alltid en längtan efter mina barn! Jag tycker att det var jätteskönt att börja jobba och sen när jag hade slutat på lördag morgon och visste att barnen var vakna, så hade jag en så enorm stor längtan efter att få komma hem till dom, den längtan har jag längtat efter nu under min föräldraledighet. När man ständigt är hemma med barnen så blir det inte att man längtar på samma sätt för de finns ju alltid ikring mig..
I år blir jag 24 år, och jag har hunnit med det jag velat, skaffat mig en bra kille, som är omtänksam och mån om mig, vill alltid mitt bästa och vi kompletterar varandra, vi är som handen i handsken :) Vi två har skaffat 2 fina barn tillsammans, för det var någonting jag absolut ville, skaffa barn när jag var ung, precis som Fredrik.
Vi lever ett härligt liv tillsammans med våra små. De åren har gått så otroligt fort så jag kan inte förstå, det var inte längesen jag hade Hampus i min famn, och nu har även Amanda kommit till världen och är över året..
Hampus och Amanda börjar mer och mer likna varandra, och det är så kul att se dom ihop. De leker ganska så bra ihop nu i alla fall, de kan sitta och leka inne på varandras rum och Hampus försöker mer eller mindre prata med Amanda, även fast han inte får såna tydliga svar, hehe.. Nu sover de inne på sina rum, och jag saknar dom. Jag känner alltid en längtan efter mina barn! Jag tycker att det var jätteskönt att börja jobba och sen när jag hade slutat på lördag morgon och visste att barnen var vakna, så hade jag en så enorm stor längtan efter att få komma hem till dom, den längtan har jag längtat efter nu under min föräldraledighet. När man ständigt är hemma med barnen så blir det inte att man längtar på samma sätt för de finns ju alltid ikring mig..
Kommentarer
Trackback
