Morfar
Igår kväll så ringde mamma och sa att min morfar hade gått bort hemma. Jag hade precis nattat barnen och Fredrik var på jobbet, jag fattade det inte först, och det gör man väl i regel inte heller, men jag blev så chockad. Fredrik kom hem ifrån jobbet och jag åkte direkt till morfar.
Visserigen så hade han ju varit dålig ett tag, men inte trodde jag att det var så "nära". Men han hade inget ont, det är huvudsaken, och han fick somna in hemma! Men saknaden är så otroligt stor, jag tänker på honom hela tiden.. I lördags så firade Fredrik och jag våra födelsedagar så då var i stort sett hela släkten här för ovanlighetens skull och alla små barn som han alltid pratade om, så han orkade faktiskt komma hit och träffa alla, så kunde man inte tro att han skulle gå bort dagen efter.
Lagom mitt i allt så kommer julen, i år kommer det inte bli någon jul för oss. Vi brukar alltid vara hos mormor och morfar på julaftonen. Det får bli som det blir i år! Har försökt prata lite med barnen, eftersom det inte går att dölja direkt, men de förstår väl egentligen inte så mycket, utan mest att han är i himmelen, det är svårt att berätta, för de är ju väldigt nyfikna, och Hampus är i den åldern då han tänker på allt och krånglar till det lite extra, har man sagt A får man säga både B & C enligt honom, och det är klart att han undrar! Han ser ju att alla är ledsna men kan inte förstå riktigt varför...
Nu blir det snart sängen för mig för i natt blev det som sagt inte mycket sömn!
